Vi fick höra av kvinnan i receptionen på CampOne Grenen Strand, att vi skulle åka och titta på Den Tilsandede Kirke, inte långt därifrån, så det gjorde vi. Den skulle vara väldigt speciell. Kyrktornet fanns kvar, resten av kyrkan skulle vara begravd av sand. Vi föreställde oss att man skulle kunna klättra in och ut, se ruiner, se delar av sandiga predikstolar och allt möjligt. När vi kom fram blev vi faktiskt besvikna.

På håll såg vi kyrktornet, och det fanns mycket sand, så vår förhoppning steg om att vi skulle få se sandiga saker på andra sidan.

Ingen sandig kyrka på andra sidan heller. Bara ett torn. Vi gick och läste på informationsskylten, och fick veta att den del av kyrkan som hade blivit begravd av sand, hade rivits och plockats bort för 100 år sedan, tror jag att det var.

Träpelarna på sidorna visar vart resten av kyrkan hade stått. Den här sevärdheten var inte så sevärd, tycker jag. Det bästa med den var att det inte var så långt att gå från parkeringen.

Vi for vidare till nästa sevärdhet, Råbjerg Mile. Den var häftig och värd att se. Råbjerg Mile är norra Europas största sandöken. Den innehåller 4 miljoner kubikmeter sand. Det är väldigt mycket sand. Vinden flyttar sanden upp till 18 meter åt nordost varje år. Sanddynen är skyddat område, öknen tillåts leva sitt eget liv utan att man försöker begränsa den, för att visa hur ett område påverkas av sand.

För att komma till Råbjerg Mile svänger man av från väg 40 mot Kandestederna, från den vägen är det skyltat.

Det är svårt att visa på bild hur stort området verkligen är, jag rekommenderar att man åker dit och tittar. Det är en upplevelse.

När vi hade sett klart på öknen åkte vi söderut längs kusten till Løkken. Vi hade tänkt sova där en natt, men när vi såg campingen åkte vi vidare. Vi tittade på den camping som låg inom gångavstånd från både stad och strand, Løkken By Camping. Den låg bredvid en rondell, och mellan två vägar, varav en ganska vältrafikerad. Den såg helt enkelt väldigt tråkig ut. Det spelade ingen roll att reklamen sa att det var 300 meter till stranden. Själva byn Løkken såg också tråkig ut så här på våren. Det är nog en stad som ska upplevas på sommaren.

Vi bestämde oss för att vi skulle fortsätta söderut på den lilla vägen längs västkusten. Vi åkte in i nationalparken Thy, där det faktiskt fanns lite skog. Det verkar inte finnas så mycket skog i Danmark annars. Till slut stannade vi på en camping i Nørre Vorupør, Strandgaardens Camping.

Incheckningen var minst sagt annorlunda. Det var en låst bom, och en skylt där det stog att incheckning sker i affären EuroSpar en bit längre ner på gatan. Vi åkte till affären och hittade campingens incheckning i en informationsdisk utanför kassorna. Vi checkade in, fick tre olika platser att välja på, fick ett kort som fungerade både till grinden, duschen och elstolpen, och lämnade mitt campingkort som pant. Damen som jobbade där var nog en av de trevligaste receptionister vi mötte under den här resan. Hon var lite bekymrad över vädret, det skulle tydligen blåsa ordentligt på kvällen och natten, så hon uppmanade oss att stanna inomhus.

Platsen har få och simpla faciliteter, står det i katalogen, och det stämmer. Servicehuset var ok, men kallt, och det luktade lite unket. Det gick att använda i alla fall. Allt som vi behövde fanns. Toatömning, färskvatten, spillvattentömning, soptunnor.

Campingen låg inklämd mellan den lilla byn och en väldigt lång sandstrand.

Adress: Vesterhavsgade 85, Nørre Vorupør, 7700 Thisted

Vi betalade 10 Dkr för platsen, 70 Dkr / person och 96 Dkr för elen. Då körde vi värmen i bilen på el hela natten, och det var kanske lite dumt, när vi hade gasol. 246 Dkr blev det totalt.

När vi hade checkat in var det bara att åka tillbaka till campingen, och leta efter en av de tre platserna vi skulle få stå på. Den första lutade väldigt mycket, så vi valde alternativ två. Det var tur att det var lågsäsong, så vi kunde göra så. Under högsäsong ska man nog gå in och titta vilka platser som är lediga innan man åker till affären och checkar in, för platserna såg väldigt olika ut.

Campingen var indelad i etapper, avdelad med buskar, och avdelad av sanddyner, så det fanns många små, lite privata avdelningar. Mysigt! Det finns ca 150 platser, gissar jag.

Vi hamnade lite ovanför den stora gräsmattan, på en av platåerna. De översta platåerna, närmast havet, ville inte kvinnan i receptionen hyra ut, på grund av stormen som skulle komma. Det gjorde inget för våran del, vi såg havet ändå.

Infarten ser inte så rolig ut, campingen blev finare när man kom lite längre in. Jag tror att den kan vara väldigt fin på sommaren.

Vi såg havet rakt fram, mellan två av de många platåerna. Vi ställde oss med fronten på bilen mot havet och vinden, så att det inte skulle gunga så mycket utifall stormen skulle komma.

Vi var och tittade i den lilla byn också, men där fanns det inte mycket att se. Det fanns en fiskrestaurang, men den hade bara öppet på helgerna. Vi hittade en slaktare där vi köpte god salami med valnötter i, förutom det fanns det ett hotell och mataffären där vi redan hade varit när vi checkade in.

Sandstranden var väldigt lång, det var strand så långt man kunde se. Den perfekta badstranden, med andra ord.

När vi kom fram var havet ganska lugnt. Det var bara lite små vågor. På kvällen blåste det upp mer och mer.

På kvällen kom stormen. Det blåste hård kuling, direkt in från havet. Vi hade ju varit smarta och ställt bilen med fronten mot vinden, men den gungade ändå. Grannarna som stog med bredsidan emot vinden gick ut och vände sin bil efter ett tag. När jag hade varit ute och rökt hade jag problem att hålla upp dörren tillräckligt mycket för att ta mig in igen. Det blev fyra strömavbrott på kvällen och natten, hela byn blev svart.

Som tur var hade vi köpt ett tolvpack öl i affären när vi checkade in på campingen, så vi hade något att sysselsätta oss med. Det var 8 olika sorters öl från det lokala bryggeriet. IPA:n och en av de andra, en ale som inte syns på bilden, tyckte jag inte om, men de andra var helt ok. 139 danska kronor för 12 starköl, gör att man kan rida ut vilken storm som helst.