Vi fortsatte norrut på väg 9 längs med Rhen. Det fanns ställplatser och campingar i varierande storlek längs med hela vägen, så det verkar inte vara några problem att campa i den regionen. Vägen slingrade sig längs med floden och genom små byar. Det fanns mycket borgar att se på, både ruiner och renoverade. Hela vägen mellan Bingen och Koblenz var mycket vacker.

Vi tog sikte på Moseldalen idag. Den del av Moseldalen som de flesta menar när de pratar om den ligger mellan Koblenz i norr och Trier i söder, en sträcka på några mil, där vägen slingrar sig längs med Mosel. Där finns det många vinodlingar med vinprovning. Vissa har egna ställplatser för husbilar precis bredvid provsmakningen.

I Koblenz svängde vi söderut mot Trier och åkte längs med floden Mosel, först på väg 49 och sedan på väg 53. Det är det närmaste Moseldalen man kan komma. Det finns en Autobahn i närheten också, men om man väljer den kommer man ganska långt från floden. Vill man se Moseldalen ska man alltså välja de mindre vägarna, 49 och 53. De vägarna är skapligt bra, men det fanns inte så många rastplatser. Vi hittade en vid en vinodling, i alla fall.

Det var vackert i Moseldalen, men jag tyckte inte att det var lika vackert som i Rhendalen. Eftersom de båda dalgångarna låg så nära varandra, de går ihop med varandra i Koblenz, så rekommenderar jag att man åker till båda. Var och en har ju olika uppfattningar om vad som är vackert.

Vinodlingar fanns det gott om, det kändes som att varenda kulle och sluttning var täckt av vinrankor. Det fanns även många rosbuskar, ofta i änden av en vinodlingsrad. Vi fick veta senare att rosbuskarna planterades för att vinodlarna snabbt skulle kunna se om det fanns ohyra i vinrankorna. Ohyra drogs till rosor först, fanns det ohyra i rosbuskarna var risken stor att det skulle bli angrepp på vinrankorna också, men med hjälp av tecknen på rosbuskarna kunde vinodlarna förebygga angreppen i god tid.

Vi åkte fram till staden Bernkastel-Kues, där bekanta till oss hade campat. De hade fått betala 80 € för två personer och tre dygn. Det blir drygt 250 kr / dygn, så det är inte så farligt dyrt, men eftersom vi var tre personer, och de ofta tar betalt per person i Europa, tänkte vi att det säkert skulle gå att hitta något billigare. Det fanns campingar och ställplatser överallt i Moseldalen också, precis som i Rhendalen, så något borde det ju gå att hitta.

Vi hade sett en fin ställplats i Graach, några kilometer norr om Bernkastel-Kues, så vi letade efter någon plats att vända på, och åkte tillbaka dit. Det visade sig vara ett mycket bra val. Bernkastel-Kues var väldigt turistigt, det var mycket folk. Vi ville ha lite lugn och ro, och det fick vi på ställplatsen en bit bort. Den låg i och för sig nära stora vägen (som inte är så stor), men det var inget som man stördes av. På kvällen var det nästan ingen trafik alls.

Wohnmobilpark Sun-Park i Graach. En mycket bra ställplats. När vi kom fram mitt på dagen var receptionen stängd, men det fanns bra skriftliga instruktioner om hur man skulle gå till väga, så vi åkte in och parkerade, och väntade på att incheckningen skulle öppna. Platserna var numrerade och markerade med små trästaket. För att vara en ställplats var de både långa och breda, stora husbilar var inga problem.

Platsen kostar 10 € / natt utan el, oavsett hur många personer man är. El kostar 3 €, och dusch 1,50 €. Duscharna och toaletterna fanns i en barack, så det var ingen lyx, men det var rent och fräscht. De som äger ställplatsen bodde där i en stor husvagn, så de såg till att allt var rent.

Enligt BordAtlas finns det 130 platser, och det kan nog stämma.

Det var lätt att hitta dit, man såg ställplatsen från vägen.

Runt ställplatsen fanns en liten enkelriktad väg, det var lätt att ta sig både in och ut.

Från bilen såg man vinodlingarna på nära håll. Man såg också den lilla byn Graach och floden Mosel.

Katten tyckte också om den här ställplatsen. Vi bodde på nummer A 23. Det var viktigt att veta när man checkade in.

Trots det fina namnet Sun-Park fick vi inte så mycket sol. Det blev mest regn. När solen väl tittade fram blev det däremot väldigt soligt på en gång.

Floden Mosel rinner framför bilarna. Det syntes väldigt väl att platserna med flodutsikt var mest populära.

Markiserna är ute så långt det går, ändå fanns det plats kvar. Det kom riktiga kastvindar längs med floden och ner från kullarna, så ordentliga stormlinor är att rekommendera.

Längs med floden fanns det en gång- och cykelväg, som gick mellan ställplatsen och Bernkastel-Kues.

Det fanns inte så mycket att göra på ställplatsen, annat än att titta på båtarna som åkte på Mosel, titta på kullarna med vinodlingar, och att titta på regnet. Graach är ingen plats man åker till för aktiviteternas skull, här sover man bara, och sedan förflyttar man sig till fots (det är drygt 2 km till Bernkastel-Kues t ex), med cykel eller bil när man vill göra något annat än att sitta och se på floden och vinrankorna.

När en av grannarnas markis vek sig på grund av regnet fick jag något att ta kort på, medan Lelle sprang dit och hjälpte till.

Vi hade bra utsikt över floden, åtminstone när det inte regnade. Det åkte riktiga lyxkryssare där, blandat med stora pråmar. De största var över hundra meter långa. Många såg ut att vara lastade med kol. Jag förstår inte hur de bar sig åt för att kunna svänga med de stora, tunga pråmarna, de måste ha varit väldigt duktiga.

Det fanns en mycket bra plats att tömma spillvatten på. Där gick det även att fylla färskvatten och att tömma toan.

Mellan skurarna gick vi till byn Graach, som låg på andra sidan vägen. Byn var inte stor, hela byn fick nästan plats på ett foto. Det fanns inte mycket att göra där. Det fanns en kyrka och ett par små restauranger, men ingen affär och inte ens en bensinstation. Hela byn var faktiskt ganska tråkig, så vi bestämde oss för att stanna ett dygn till på ställplatsen, så vi kunde gå in till den större byn, Bernkastel-Kues, dagen därpå.

Det fanns inte lika många borgar i Moseldalen som i Rhendalen, men vi såg en borg från ställplatsen i alla fall. Den låg nära Bernkastel-Kues.