Vi åkte in i Tyskland och tog Autobahn 7 söderut förbi Hamburg. I närheten av Schleswig, i Busdorf, finns det en Autohof där det även finns en bankomat. Det är bra att ha när man ändrar semesterplaner och åker till Tyskland istället för att stanna i Danmark. På många ställen vill de nämligen att man betalar kontant.

Före Hamburg började det spöregna, hela himlen öppnade sig, och sikten försämrades ordentligt.

Jag blev förvånad över hur mycket farten sänktes. Jag har hört mycket ont om Autobahn och det hetsiga tempot där, men jag tycker inte att det är så farligt. Visst är det mycket trafik, och de som kör i ytterfilen kör väldigt fort, men det lider man ju inte så mycket av när man kör husbil i innersta filen. Avfarter är mycket bra skyltade, och i god tid, i alla fall i norra Tyskland där vi har åkt.

Runt Hamburg var det kö, eller ”Stau”, som det står på stora neonskyltar. Det var det förra året också när vi åkte runt Hamburg. Man får tydligen räkna med att det tar tid att köra runt de större städerna.

Det här är vad man ser av Hamburg när man åker förbi på Autobahn. Det ser inte särskilt kul ut, faktiskt. Autobahn är bara en tråkig transportsträcka. Det var inga problem att hitta avfarten från nummer 7 till nummer 1 mot Bremen, som vi ville passera innan vi letade reda på en övernattningsplats. Det var köer runt Bremen också, så det tog lite tid. Dessutom var vädret minst sagt omväxlande; sol, regn och hagel.

När vi hade passerat Bremen, efter många timmars bilåkande, tog vi sikte på en ställplats i den lilla staden Elsfleth, som ligger vid floden Weser. Själva staden var inte svår att hitta, man följde bara väg 212 norrut från Bremen mot Brake. Ställplatsen (som jag hittade i Bordatlas) var däremot väl undangömd. Eftersom den skulle ligga i hamnen siktade vi på vattnet, och hittade till slut en liten, liten skylt med en husbil och en pil på. Enligt Bordatlas finns det 8 platser, men det såg ut att vara många fler.

Vägen till ställplatsen. Vi kom längst bortifrån på bilden, och höll först på att missa att vi skulle upp på den smala vägen till vänster om betongräcket, men vi lyckades på något sätt hålla oss på rätt väg.

Framme, och solen tittade fram igen. På ställplatsen var all information på tyska. Man skulle betala med mynt i automaten, 8 € för 24 timmar. Ström gick att få i en annan automat, vatten likaså. Det var olika automater till allt. Eftersom vi inte hade hunnit handla något ännu för att få växel, hade vi ju inte heller några mynt till automaten. Ytterligare en läxa att lära sig inför nästa resa.

Platsen var åtminstone stor, med väl uppmärkta platser, så vi tänkte att det där med mynt måste vi kunna lösa på något sätt. Dessutom ville vi inte åka längre. Att platserna lutade tyckte vi var ett mindre problem just då. Solen var framme och glittrade fint i Weser.

Med hjälp av mina nyinlärda kunskaper i tyska lyckades jag klura ut av informationen att det fanns en turistbyrå 100 meter bort, runt det stora huset. Längst fram ser man den, ett litet runt hus. Dit gick vi, och jag bad på knagglig tyska om att få växla pengar. Tanten i turistbyrån hade inte så mycket mynt hon heller, men hon hade tillräckligt många för att det skulle räcka till parkeringen och till en dusch. Dusch fanns på baksidan av turistbyrån. Där fanns det även en restaurang. Hon pratade väldigt fort, så jag hängde inte riktigt med på resten av det hon sa.

I vilket fall som helst gick vi tillbaka och betalade, och bestämde att Lelle fick använda myntet som var kvar till att duscha med, eftersom han var svettigast. När han kom tillbaka sa han att det skulle kunna ha gått att gå in allihopa, myntet behövdes bara för att låsa upp dörren, vattnet var gratis.

Den lutande platsen i Elsfleths hamn. Vi hittade den som var rakast. Det kom bara en husbil till, så det var väldigt lugnt.

Det skulle finnas ett stort skolskepp i Elsfleth, med en massa master och segel, som tydligen ska vara en sevärdhet, men den var inte i hamnen när vi var där. Däremot kom det förbi några stora pråmar.

Fördelen med det omväxlande vädret är alla fina regnbågar som man får se.

En personbilsväg från turistbyrån till centrum. Det kom en hel del tåg på den lilla järnvägen, men de hördes inte bort till ställplatsen. Det var inte alls mycket biltrafik runt ställplatsen heller.

Rådhuset, torget och en uteservering. Det var inte långt att gå. Vi gick till huvudgatan genom byn, och några hundra meter till, där det fanns några mataffärer som vi hade åkt förbi när vi körde till ställplatsen. På grund av vädret ville vi inte utforska så mycket, dessutom kom vi fram ganska sent. Det verkade vara en äldre, liten stad, utan mycket folk i rörelse. Det var väldigt lugnt där.