Vi fortsätter vår resa mot Holland på landsväg istället för på Autobahn, för att få se något annat.

Många av de tyska landsvägar vi har åkt på är bra. De är raka och bra att köra på, men det har varit mycket långtradare på landsvägarna också. Vi åkte mot nordväst, förbi Jever, och tänkte svänga söderut i Aurich, men det gick inte pga vägarbete. De är väldigt bra på att skylta i god tid om att det är trafikomläggning i Tyskland, däremot är de extremt dåliga på att tala om vart man ska ta vägen istället, så vi hamnade i Emden, där vi också körde vilse ett tag pga ytterligare en trafikomläggning. Vi hittade ut ur stan till slut, tog oss söderut till Autobahn 28, och därefter mot Holland.

Holländska gränsen. Här bytte vägen namn till A7, men med holländska skyltar. I Holland får man enligt flera källor bara köra max 80 km/h med en husbil som väger över 3,5 ton, men det verkade ingen bry sig om. När vi höll 80 blev vi omkörda av allt ifrån husbilar, husvagnar till långtradare, så vi ökade farten till 90 km/h.

Även i Holland var det bra skyltat, och i god tid. I Holland var de duktiga på att tala om alternativa vägar när det var vägarbete. Ska du till stad 1, följ orange pil nummer 1, ska du till stad nummer 2, följ orange pil med ett ”z” på, osv. Pilarna fanns i god tid före alla korsningar.

Vid en Autohof längs A7 i Holland. Rastplatserna var stora i Holland också, däremot var själva bensinmacken extremt trång, om man inte ville tanka lastbilsdiesel. De vanliga pumparna var anpassade efter personbilsstorlek. Redan på första stoppet möttes vi av trevlig personal, som genast började prata engelska när de såg våra svenska nummerskyltar. Vilken skillnad mot i Tyskland, där alla vi har träffat har vägrat att ens försöka prata något annat än tyska.

Runt Groningen tätnade trafiken, det var bilar och skyltar överallt, men det var inga problem att bli insläppt i rätt fil och ta sig åt det håll man skulle åka.

Jag ville till Holland för att se på tulpaner och väderkvarnar, och det skulle ha varit en bra idé att kolla upp vart det fanns innan vi åkte. Runt Groningen fanns det inga, och det är lite svårt (och framför allt dyrt) att sitta och söka på internet om man inte hittar något wifi. Nu vet jag var de finns, mer om det i nästa inlägg.

Jag hittade en ställplats i Bordatlas som verkade vara ok, den tog vi sikte på. De Westereen skulle den heta, och den skulle ligga i den lilla byn Zwaagwesteinde, nära Leeuwarden, i norra Holland. Det blåste så mycket, så vi ville ha en plats en bit in i landet, inte vid havet. Ställplatsen hittade vi inte. Vi har ingen GPS, däremot en väldigt bra kartbok. Jag hittade byn Zwaagwesteinde, och en mycket mysig liten campingplats, De Zilveren Maan.

Campingen låg precis innan den lilla byn, och den såg alldeles lagom stor ut för oss, så vi åkte in. Campingen drivs av Herre & Frederieka Boskma, och ligger på Boppewei (Bovenweg) i De Westereen (Zwaagwesteinde). Pris för en natt med husbil, 3 personer och el: 17 €. Det kostade 4 € / person. (Vad parenteserna runt namnen är bra för vet jag inte, men det står så i broschyren vi fick.) Den här campingen leder nog den här semesterns liga över trevliga campingar.

På campingen kunde man hyra kanot eller båt för att åka runt på kanalerna.

Familjen som äger campingen bor i det här huset, campingen ligger precis bakom, inklämd mellan en stor och en liten kanal. De var mycket trevliga, och hade inga problem med att prata engelska med oss. Mannen i familjen följde med och gick runt och visade allt på den lilla campingen och vid servicehuset. Dottern i familjen hade pluggat i Uppsala, så de hade besökt Sverige, berättade han. De var mycket trevliga.

Framför huset hade de en boulebana på höger sida, på vänster sida höll de på att fixa något annat.

Vi fick välja om vi ville stå på stenläggningen eller på gräset, eftersom bilen var så tung. Gräset var torrt och marken var hård, så vi körde ut där. På lågsäsong fick man placera bilen i stort sett som man ville, bara kabeln räckte till elskåpet så var det inga problem.

Campingen var uppdelad i två sektioner, med träd i mitten. Det gjorde att den kändes ännu mysigare.

Servicehuset till vänster, och utfarten. Servicehuset var helt ok. Dusch var gratis, och vattnet var varmt.

Våran sektion av campingen. På andra sidan träden bakom våran bil fanns det en till gräsplan, som var lite större.

Den mindre av de två kanalerna som fanns på varsin sida av campingen.

Längs med kanalen fanns det en kortare promenadslinga. Om man följde den kom man till den stora kanalen, där det fanns en liknande promenadväg tillbaka.

Den stora kanalen, där det kom en båt lite då och då.

Byn låg inte långt bort, man följde bara kanalen en liten bit, gick över en bro, och sedan var man framme.

På andra sidan om den stora kanalen fanns det kor. Äkta holländsk landsbygd, men inga väderkvarnar.

Huvudvägen genom byn De Westereen. Byn var mycket liten, men det fanns en mataffär och lite annat. Det som slog mig mest var att alla vi mötte hälsade och log, till och med en joggare stannade upp och hälsade. Den här byn var väldigt trevlig.

Vi köpte någon mat som vi inte vet vad det var. Det såg gott ut, och det var extrapris, så vi blev nyfikna och provade. Ett tag trodde vi att det var vegetariskt, men det visade sig vara någon form av malet, ihoppressat fläsk med panering av water bloem (ingen aning om vad det är) och bambu. Nu vet jag att fläsk heter ”varkensvlees” på holländska, det kan vara bra att veta om man ska dit kanske.