När vi vaknade på morgonen var det dimma, storm och regn. Vi såg ingenting. Vi var glada att det bara hade varit blåst och regn dagen innan, att komma till Nordkap och bara ha fått se dimma hade inte varit så kul. Som jag konstaterade igår: kolla väderleksrapporten i förväg.
Utsikt från bilen. Havet finns där framme någonstans. Man fick stå två nätter på parkeringen, men vi for vidare. Vi hade ju sett monumentet och museet, så det fanns inte så mycket mer att göra där. Dessutom behövde vi mer färskvatten i bilen, och toan var full.
Färden ner från klippan var inte så kul i dimman. Kurvig och smal väg, stup, och ingen sikt. Vi körde inte fort. Det var det ingen annan som gjorde heller, som tur var.
Vi funderade på att stanna vid en parkeringsficka och avvakta ett tag, men då började dimman lätta och vi såg vägen igen. I alla fall några meter av den.
Nere på havsnivå var det riktigt bra sikt. Vi stannade och pustade ut när vi hade passerat Honningsvåg.
Vi har åkt igenom en hel del tunnlar i Norge, och sett varningsskyltarna om att man ska stanna vid rött ljus, men det här var första gången vi råkade ut för det. Lamporna började blinka precis när vi skulle köra in i Nordkapstunneln.
Vi gjorde som de tre bilarna på parkeringsfickan, vi körde in där och väntade. Det var inte så smart visade det sig. Parkeringsfickan blev full, och bilkön framför tunneln bara växte och växte. När trafiken väl kom igång igen fick vi som var störst vänta tills alla andra hade åkt innan vi kunde komma ut. Vi skulle ha ställt oss längst fram i kön i stället.
Vi blev stående i ca 45 minuter utan att veta vad som hade hänt, sedan dök det upp en bärgningsbil ur tunneln med en polsk minibuss modell äldre på. Vår gissning är att den inte klarade av backarna i tunneln, för det syntes inga spår av olyckor där inne. Kort därefter slocknade lamporna, och vi körde vidare när det blev våran tur.
Det här är faktiskt en europaväg av någon anledning, E69. På vissa ställen var det inte så mycket asfalt kvar på den.
I vissa av tunnlarna fanns det köldportar, som stängdes när vädret var för dåligt. Man skulle köra fram mot dem, och förhoppningsvis skulle de öppna sig. Det gick inte att mötas i porten. Som tur var så var alla portar öppna när vi kom.
Skönt med rak väg. Före Alta var det till och med mittlinjer i vägen.
Alta var en fin, lite större stad. De hade till och med egen flygplats.
Vägarbeten i Norge är inte att leka med, men de behövs.
Från en rastplats såg vi hur stor stad Alta var.
Efter en dags skumpande på dåliga vägar hittade vi en camping, Alteide Camping. Den ligger ca 9 mil söder om Alta längs med E6. Den finns med på min campingkarta från 2010, men i 2012 och 2013-katalogerna (som jag hittade senare) finns den inte med längre, vilket inte är så konstigt.
Campingen ligger fint i botten på en dal, vid änden av en fjord. Runt campingen finns det höga berg med lite snö på. Omgivningen är mycket vacker.
Det finns inte så många platser, jag skulle tippa på runt 10 elplatser. Det gick att parkera på en platå, men där fick inte vår bil plats, eller på en liten gräsplan. När vi var tre stycken där fick det bara plats ett par stycken till.
Större än så här var det inte. För mig är det helt ok med små campingar, så campingen var ok på det viset.
Servicehuset var mycket slitet och i stort behov av en renovering. En av två duschar var trasig (duschen kostade 10 Nok / 5 minuter), toapappret var slut på två av tre toaletter osv. Det fanns färskvatten att fylla på, men ingen toatömning. Vi letade ett tag, utan att hitta något, gick och frågade, och fick till svar att något sådant ville de inte ta rätt på där. Så kan det vara. Det kanske är därför de inte finns med i campingkatalogerna längre?
Tjejen i receptionen var ok. Hon var varken trevlig eller otrevlig, bara intetsägande.
Pris? 190 Nok / dygn med el. Dyrt, med tanke på standarden.
Det fanns en lekplats på campingen. I förhållande till antalet platser på campingen var den ganska stor.
Fördelen med campingen är de vackra vyerna runt omkring, men vyer finns det ju på många platser i Norge.