Dagen då vi nådde Nordkap! Äntligen. Delmål nummer ett den här semestern är nått!

I det här inlägget har jag använt mig av två källor, för att förhoppningsvis få med lite korrekta fakta. Källa 1: Store Norske Leksikon. Källa 2: Visitnorway.com.

Vi började med E6, som inte var i så bra skick. Strax efter Lakselv satt det sex varningsskyltar i tät följd: dålig väg, kurvig väg, spårig väg, smal väg, varning för ren, och varning för får. Vi råkade ut för allt.

Här har vi en liten ren på vägen, och en kurva och smal väg.

Här ligger det ett får och vilar sig på vägen. Europaväg, jo jag tackar, det märks inte.

Mer renar på vägen.

Vyerna var ju fina i alla fall.

I Olderfjord svängde vi av på väg E69, som var ytterligare lite sämre och smalare än E6. Det gick att möta andra husbilar och långtradare, men det var lite trångt ibland. Här torkade de fisk.

Lelle balanserar på vägräcket med en kopp kaffe. Vilken utsikt det var! Det var vackra utsikter och vyer längs hela vägen. Kalfjäll, raviner, berg, stup och hav. Vackert!

Vägen slingrade sig fram längs med klipporna när den inte gick över kalfjället.

Vägbom. Tur att den var öppen, så vi kunde köra vidare. Från Honningsvåg till Nordkap är vägen stängd för privatbilar mellan 1 november och 30 april. Den som ska till Nordkap då kan ta bussen från Honningsvåg.

Nordkapstunneln. Den ser inte så märkvärdig ut, men den är faktiskt europas tredje längsta underhavstunnel. Den är 6871 meter lång och går 212 meter under havsytan, under Magerøysundet. Tunneln var avgiftsbelagd fram till juli 2012, men nu är den gratis. Det finns många tunnlar längs E69, den totala längden är 14,9 km. Nordkapstunneln är längst.

När vi närmade oss Honningsvåg, huvudorten på Magerøya, såg vi Hurtigrutten i hamnen.

Honningsvåg var en förhållandevis stor by. Det fanns både mataffärer och diesel. Det ska också finnas en camping där, för den som vill ha det. Det ville inte vi. Vi övernattade på Nordkap istället.

Här var det bra sikt i kurvorna på vissa sträckor.

På andra ställen såg det ut som att vägen tog slut efter backkrönet.

Vi närmar oss… Det tog nästan fem timmar att köra 20 mil.

Betalstation som man måste passera för att komma fram till Nordkap. Vi betalade 490 Nok för att köra in på parkeringen, men då missade de att ta betalt för Miranda. För de pengarna får man sova på parkeringen två nätter, och man får entré till museet, toaletterna, monumentet och soptunnorna. Det är allt. Det finns ingen toatömning, inget vatten. Eftersom toan i bilen började bli full, var vi ofta på museet och gick på toa. Jag vet inte hur länge det var öppet, men när vi var där ca kl 21.00 var det öppet fortfarande.

Parkeringen kanske inte ser så inbjudande ut, men det var helt ok ändå. Den var väldigt stor. Och stenig. Vi var ca 40 husbilar som övernattade där. Utsikten var enorm! Kalfjäll åt ena hållet, och havet åt andra. Vädret var tyvärr inte det bästa, de hade varnat för hård vind, och det var det. Vi kunde knappt gå rakt. På kvällen började det dessutom regna. Temperaturen? 6 – 7 grader tidigt på kvällen.

Vi hade ändå lite halvtur med vädret, det var ingen dimma, så utsikten gick att beundra.

Monumentet med och utan oss.

Udden som monumentet står på är en 304 meter hög klippa, som stupar ner i Norra Ishavet, vid Barents Hav. Man ska inte gå utanför avspärrningarna, eftersom klippan kan vara porös längst ut.

Många säger att Nordkap är den nordligaste punkten på Europas fastland, men det är fel. För det första ligger klippan på Magerøya, som är en ö. Öar sitter som bekant inte ihop med fastlandet. På Magerøya finns en udde som ligger en liten bit längre ut, åt nordväst: Knivskjellodden. På fastlandet, österut på Nordkinnhalvøya, ligger Kinnarodden, som även den ligger lite längre norrut. De andra uddarna har dock inte marknadsförts som turistmål. Där har vi skillnaden.

På avstånd ser det inte så stort ut, det där monumentet. Klippan är som sagt 304 meter hög.

Det fanns också en hel del andra monument att titta på.

Så kommer vi till museet. Det var ganska stort. I samma byggnad fanns även hotell, restaurang, souveniraffär med extrema priser, toaletter, ett kapell… Det var som sagt gratis att gå in där, allt ingick i parkeringsavgiften (som i och för sig var dyr).

Varken på museet, i hotellreceptionen eller i souvenirbutiken hittade vi någon personal som talade norska, de kunde många andra språk (engelska, tyska, grekiska), men inte norska. Det tyckte vi var lite underligt.

Vi köpte inte så många souvenirer, det var alldeles för dyrt. De hade några enklare t-shirts för 189 Nok, men de som såg bra ut och hade hyfsad kvalité kostade 335 Nok.

En insamling hittade vi.

Fågelutställning.

Havsutställning.

Gubbutställning.

Kyrkan.

Taket var fint i kyrkan.

Thai-museum.

Thai-museum.

Thai-museum.

Det fanns givetvis ett och annat troll också.

Resan till Nordkap gick bra. Det var inga som helst problem att ta sig dit med husbil. Det vi inte tänkte på var att kolla väderleksprognosen innan vi åkte upp. Vi hade tur att det inte var dimma, då hade vi inte sett de vackra vyerna, och det hade varit ganska värdelöst. Dagen efter låg dimman tät, då såg vi inte mer än några meter framför oss. Mer om det i nästa inlägg.

Vi såg inte midnattssolen på grund av molnen, det var kallt, blåsigt och regnigt, men helt ok ändå. Nu har vi varit där, nästa gång får det bli de båda andra uddarna, längre norrut.

Målet var väl värt resan dit.

Min souvenir. Han hade inte så mycket med Nordkap att göra, men han blev fin i framrutan på bilen.