Vi åkte vidare igen, på väg 93 mot Kautokeino i Norge. Det var en ordentlig gränsstation där, kanske för att vi var så nära Ryssland, men vi blev inte stoppade. Innan vi åkte över gränsen passade vi på att köpa myggmedel i Finland. Där har de ordentliga myggmedel med mycket kemikalier i.

Det fanns flera fina rastplatser längs med vägen, och mycket fin natur. Vägen var i ganska dåligt skick, smal och kurvig, men det fanns faktiskt några raka partier också, fast vi var i Norge.

När vi hade passerat Kautokeino, svängde vi av på väg 92 och åkte genom Karasjok. Både Kautokeino och Karasjok var fina små städer. Efter Karasjok blev det E6 norrut. Europavägen borde inte få kallas europaväg, med tanke på standarden på den. Landsväg, möjligtvis, knappt det.

Nu börjar det märkas att vi är långt norrut på temperaturen. Klockan 18.00 var det ca 13 grader ute, fastän solen inte går ner. Det är ljust hela nätterna.

Vi checkade in på en camping som hette Skoganvarre Turist & Camping AS, ungefär 3 mil söder om Lakselv, bredvid E6. Det var inte så mycket trafik, så närheten till vägen var inget som störde.

Enligt uppgift i katalogen från 2012 (campingen finns inte med i 2013 års upplaga) har campingen 40 elplatser. Det kostade oss 250 Nok för ett dygn med el. Det fanns dusch och bastu, som man behövde mynt eller polletter till. Servicehuset var inte i toppskick direkt, det kom en tunn, hård stråle ur duschen, så det påminde mest om en avspolning. Dessutom var det skitigt, det var fullt av gammalt hår och tvålrester i silen i golvet. Äckligt! Det såg ut som om de inte hade städat sedan förra säsongen.

Gubben i receptionen var trevlig i alla fall.

Det fanns en restaurang i receptionen, där vi tänkte äta, men det visade sig att personalen hade ätit upp all mat, så det fanns inget kvar till oss. Det skulle finnas senare, när de hade hunnit handla igen. Vi grillade istället. Med tanke på hur smutsigt det var i duscharna var det nog lika bra.

Campingen hade säsongens snabbaste wifi, så Miranda var nöjd. Det var dessutom gratis.

De flesta andra besökarna är finska, vi såg inte många norrmän. Däremot fanns det många uppställda husvagnar med spiketält.

Som vanligt i Norge fanns det inga numrerade platser, man åkte bara in och parkerade där man tyckte att det passade. Därför är det svårt att säga något om storleken på platserna. Gräsmattan var plan, så det gick bra att få bilen rak.

Den här delen av campingen såg ut att vara i behov av en rejäl uppfräschning. Det påminde lite om ett gammalt barackområde.

Det fanns även en hel del stugor på campingen. De flesta verkade vara uthyrda till finska fiskare.

Köket såg ok ut, det var i bättre skick än duscharna. Det var hyfsat rent också.

Campingens brygga. Jag vet inte om det gick att hyra båtarna, någon sådan information hittade jag inte.

Jag passade på att känna på vattnet, i vanlig ordning. Det var kallt.

Vyerna runt campingen var fina. Med lite bättre underhåll och städning så skulle det ha varit en riktigt bra camping.

Lelle kokade hjortronsylt. Hjortron hittade vi när vi stannade på en rastplats, både Lelle och Miranda skuttade runt på myren och plockade.

En improviserad förrätt, när vi inte fick mat i restaurangen. Salta pinnar och béarnaisesås var ingen kulinarisk höjdare tillsammans, men man måste ju prova.