Det blev en riktig bilåkardag idag, ofrivilligt. Vi fortsatte söderut på E6.

Vyerna och rastplatserna var fina längs vägen.

Längs vägen fanns det flera staket, som stoppar snön på vintern.

Över höga berg och ner i djupa dalar. E6 är en fin väg att åka i norra Norge. Eller rättare sagt, omgivningarna är fina, vägen var i lika dåligt skick nästan hela tiden.

Här såg vi en liten glaciär. Det var då vi bestämde oss för att leta reda på en till, en som man kunde komma nära. Vi hade haft lite planer på det redan innan, men det avgörande beslutet fattades här.

Söder om Andselv började vi leta efter en lämplig camping. Vilka B-campingar vi körde förbi! Vi trodde inte våra ögon.

Bardu Camping har 60 platser, varav 4 med el. Om man kunde hitta elstolparna, vill säga. Gräset hade nog inte blivit klippt än i år. Receptionen var tom, förutom en hund som sprang lös runt huset. Hela campingen såg mycket ovårdad ut. Vi for vidare.

Lapphaugen turiststasjon lät fin när vi läste om den i katalogen, så vi provade den. Den låg fint på fjället, så vi körde in och letade efter en bra plats. Enligt katalogen har de 13 platser, varav 24 med el (hur går det ihop?), enligt hemsidan har de ”Campinvogn og bobilplasser, de fleste med strømuttak”. Vi hittade två tomma platser. De sluttade väldigt mycket, och var små, med lite tur kanske man hade kunnat trixa in en folkabuss. Övriga platser var upptagna av husvagnar med stora spiketält. Ingenting för resande campare, alltså. Efter att ha backat och trixat oss loss därifrån åkte vi vidare. Nästa!!!

Fossbakken veikro og Camping AS. Nej tack. Den är dessutom numera ett konkursbo, såg jag när jag googlade på den.

Polar Zoo Camping. Själva djurparken säger jag inget om, den är förhoppningsvis bra, det vet jag inte. I ren desperation efter diverse nedlagda vildvuxna spiketältsfyllda campingar, åkte vi till campingen vid Polar Zoo och tittade. Det fanns dusch och toalett, och några elstolpar på en liten trång parkering. 190 Nok / natt. Vi åkte vidare, det var helt enkelt för trångt för oss, i alla fall för det priset.

Norr om Narvik, i Bjerkvik, svängde vi av på E10 och ut mot Hinnøya, som är Norges största ö, bortsett från Svalbard. Från Hinnøya kan man åka vidare mot Lofoten, eller mot Vesterålen, dit vi var på väg. Lofoten har vi ju redan sett några gånger.

Vi passerade Bogen och skyltarna mot Liland, fick syn på en skylt där det stod Bobilplass, och tänkte att nu får det vara nog. Bobilplass får det bli, den kan ju knappast vara sämre än campingarna. I närheten låg Rørvik flygplats, men ett flygplan då och då får vi väl stå ut med, tänkte vi. Det visade sig gå bra.

Efter några kilometer på en liten väg trodde vi att vi hade åkt fel. Vi fortsatte en liten bit till och kom fram till Bobilsplassen, som visade sig heta Evenes Camping. Vilket ställe! En positiv överraskning.

Det fanns en grusplan med ett hus i mitten, där ingen var hemma. På husväggen satt lappar med information på flera språk. Där stod både hur man gjorde för att campa på platsen, och hur man gjorde om man bara ville stanna och fylla vatten, tömma toa etc. Mycket bra information.

På varje sida om huset fanns 4 elplatser. De var inte så stora, men det var tillräckligt. Det var mycket bättre än på vissa andra campingar.

På kvällen kom en mycket trevlig och glad kille och samlade in pengar. 150 Nok / dygn med el. Det gick bara att betala kontant, men man fick ett kvitto med organisationsnummer och allt. Om man inte ville övernatta, utan bara utnyttja tömning och påfyllning, kostade det 50 Nok.

Det var lugnt och tyst, knappt någon trafik på vägen. Flygplanen kom ganska tätt, men man vande sig vid det.

Det fanns bra vattenpåfyllning, plats att tömma toa och spillvatten, soptunnor. Det som saknades var toaletter och duschar. Det verkade som att de höll på att bygga och renovera, så det kanske är på gång. På skyltarna kallade de platsen för ställplats, på husväggen stod det camping, så jag vet inte riktigt vad det var egentligen.

Det fanns två säsongscampare, men de var inte där.

Utsikten var fin över fjorden och bergen.

Bredvid platsen fanns en badstrand, som hade vatten lite då och då.

Här är tidvattnet på väg ut.

En gammal båt hade de också på campingen.

Dimman på kvällen gjorde att bergen och fjorden såg väldigt underliga ut. Man blev nästan yr i huvudet av att titta på bergen. Det var nästan lite spöklikt. Alldeles tyst var det också, ända tills stillheten bröts av en fiskmås eller ett flygplan.