Semester, bovar och banditer och min befogade eller obefogade noja

Så var semestern snart slut för i år, och vi är hemma efter 3,5 veckas kuskande på vägarna i husbilen.

Årets första resmål var givet; Haparanda måste det bli. Vi har ju varit så långt norrut i Sverige man kan komma (Treriksröset), så långt söderut som det är möjligt (i närheten av Smygehuk), och i Strömstad (längst västerut). Vi hade Sveriges östligaste plats kvar, mot Haparanda alltså.

Därefter hamnade vi i Norge, eftersom vi ville visa Miranda Lofoten och Saltstraumen. Sedan bar det av in i Sverige, mot Piteå, efter en liten impulsavstickare till Ammarnäs.

I Piteå bestämde vi oss för att vi ville ha både sol och värme, så färden gick till Öland, först södra, sedan norra delen. Eftersom det inte var sol där heller, fick jag för mig att jag ville se Klarälven, så vi hoppade in i bilen igen.

Nu till de där bovarna och banditerna, och min noja. Törs man skriva att man inte är hemma när man är borta nu för tiden? Är det som att ge tjuvarna en inbjudan? Hallå, vi är inte hemma, kom och gör inbrott i våran lägenhet. Jag vet faktiskt inte, så därför låter jag bli att skriva.

Det hade ju förståss varit mycket enklare om jag vågade skriva längs vägen, för nu har jag ett stort jobb framför mig att uppdatera allt. Jag har i alla fall min handskrivna resedagbok till hjälp, som tur är.

Bloggen kommer alltså att uppdateras med betraktelser, upplevelser och bilder från resan vartefter jag hinner med, en dag i taget. Jag skulle helt enkelt behöva en semestervecka till, minst.

Jag efterdaterar allt jag skriver om semestern, så de inläggen kommer att gå att läsa under det här.

Om Helen

Kvinna, född 1970. Har både sambo, barn och katt. Tycker om att fota och att kuska runt i husbilen. Drömmer om att vinna alla de där miljonerna så att jag kan sluta jobba och bara resa runt på heltid. Tycker om djur, natur och lugn och ro, och är nästintill folkskygg ibland. Jag tycker också om att fiska, lyssna på musik (mest punk, rock, irländsk och annat röj) och att läsa.
Det här inlägget postades i Betraktelser och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s