Söndag och vilodag för vissa, men inte för oss. Vi åkte till Byxelkrok för att strosa runt lite i hamnen och sjöbodarna. Det blev lite av en besvikelse. Sedan rökeriet brann ner för några år sedan har det gått lite utför med sjöbodarna också. Det var inte alls lika mycket liv och rörelse som det har varit.
Det fanns några båtar i hamnen, bland annat den här fiskebåten, men även båtturisterna var färre än vanligt.
När vi ändå var i Byxelkrok passade vi på att titta på ställplatsen där. Platsen är mycket liten, och man parkerar precis bredvid bilparkeringen. Det såg inte alls särskilt trevligt ut. Det var trångt och en del trafik till restauranger och hotellet. Det positiva med platsen är att den är sjönära.
Bilparkering, trång ställplats, vatten. Vi åkte vidare.
Utsikten från ställplatsen i Byxelkrok var helt ok, om man vände ryggen mot parkeringen.
Vi åkte även och kollade in ställplatsen i Nabbelund / Grankullavik, på Ölands norra udde. Enligt campingkatalogen har den 20 platser, utan el. Vi förstog inte riktigt var de 20 platserna skulle vara, vi hittade bara några få platser. De var i och för sig fina, men vart finns resten? Det fanns ingen information om vart man skulle stå, och inget telefonnummer att ringa.
Nabbelunds ställplats.
Längs den här vägen fick det plats några stycken.
Det kanske var meningen att man skulle stå innanför staketet, bredvid den gamla färjeterminalen? Det var öppet, så det gick att åka in på gräset bredvid. Ett telefonnummer till någon eller information på platsen hade behövts.
Vi hittade en gammal brygga i alla fall.
Fyren såg vi på håll.
Vi åkte vidare till Mickelsmads Camping, där vi slog läger för natten. Campingen ligger på vägen mellan Grankullavik och Böda. Den har ingen sjöutsikt, det är ca 2 km till närmaste badstrand, och standarden är inte så bra. Däremot är priset bra, 140 kr för ett dygn med el, 2012.
Vi har varit där flera gånger, och standarden har varit ganska låg, men acceptabel. Nu hade den faktiskt sjunkit till nästan under acceptabel.
Taperterna sitter inte fast i servicehuset längre, färgen flagnar, och det var stora bubblor i golvmattan i duscharna. Damduschen består av tre duschar bredvid varandra, med öppningen ut mot ytterdörren. Precis vid ytterdörren sitter det myntautomater för enkronor. Varje krona tar slut fort, det går bara att stoppa i en i taget, så det blir ett väldigt springande fram och tillbaka. Duschdraperi? Nej, det finns inte. Man får helt enkelt hoppas på att ingen öppnar dörren när man är ute och springer. Dessutom luktade det mögel.
Toaletterna hade också sett sina bästa dagar, det läckte vatten både här och där.
Det är synd att standarden har sjunkit så hemskt, för campingen är egentligen fin. Den ligger inklämd i ett lummigt skogsområde, och är uppdelad i två sektioner. Det finns inga numrerade platser, man får stå där man vill.
Om man vill bada så följer man en liten asfalterad väg 2 km, därefter kommer man fram till samma strand som vid Böda.
Det finns ingen kiosk på den här campingen, man checkar in i ett bostadshus på campingen, och de tar bara emot kontanter.
Här har vi det omtalade servicehuset.
Tidigare besök kan du läsa om här.
Hade min far levt hade han aldrig accepterat det förfall du beskriver. Campingen var hans liv och gästerna detsamma. Det är med sorg jag tar del av dina tankar om campingen. Den är värd ett bättre öde än de nuvarande ägarna erbjuder.
Hälsn
Vi saknade honom faktiskt när vi var där sist. Han var alltid mån om gästerna och såg till att alla hade det bra. Han höll alltid på och pysslade med en massa saker, och fixade och höll ordning.