När vi åkte från campingen i närheten av Diekirch, tog det inte lång tid innan vi kom till ett vägarbete, där det fanns en avstängd bro, som vi skulle ha åkt över. Några skyltar om hur vi skulle åka istället såg vi inte. Vi försökte hitta någon annan väg, men GPS:n ville leda tillbaka oss till bron hela tiden.

De städer och byar vi kom förbi fanns inte med i min kartbok. Den brukar fungera bra, men inte i Luxemburg. Det slutade med att vi körde vilse.

Efter mycket åkande på små vägar och genom små byar, såg vi en skylt som det stod Luxemburg på. Huvudstaden låg visserligen åt fel håll, vi var på väg norrut, och huvudstaden med samma namn som landet låg söderut, men vi åkte åt det hållet i alla fall. Vi tänkte att vi skulle kunna hitta en större väg som gick norrut, bara vi kom fram till staden Luxemburg.

Äntligen på rätt väg. Vi hamnade mitt i huvudstaden, men det var inga problem att köra där. Det var bra skyltat, och inte så mycket trafik som det brukar kunna vara i större städer.

Huvudleden genom staden Luxemburg. Det var en överraskning att det gick så bra att köra där.

McDonalds. Då vet man att man antingen är på väg in eller ut ur en större stad. I det här fallet var vi på väg ut ur staden, på väg norrut igen.

Nästan precis efter stadsgränsen blev det landsbygd igen. Motorvägen var mer som en riksväg, men den var väldigt bra, och vi fick se mycket åkrar och ängar.

I Luxemburg hade de illustrativa skyltar med information om vad som kunde hända om man körde för fort.

Vi körde in i Belgien och letade rätt på en camping i nordöstra delen, i närheten av den lite större staden Hasselt. Närmsta mindre by heter Zonhoven.

Campingen heter Camping Holsteenbron.

GPS: N50°59’53.5”  E5°25’28.2”

Pris/natt: 2 personer, husbil och el 25 €

Den här campingen hittade jag i en ny bok: Europa Camping + Caravaning, en tysk bok på 1000 sidor.

När vi kom fram spöregnade det. Det fanns ingen i receptionen, så vi gick in i den lilla restaurangen bredvid. Där hittade vi campingägaren. Det var en äldre kvinna som var trevlig. De hade inte så många stora platser sa hon, men om vi kunde trixa in oss på en plats så fick vi placera bilen hur vi ville på platsen. Hon skjutsade dit mig i en liten golfbil med tak på. Lelle fick gå efter i regnet.

Vi lyckades nästan med konststycket att få in hela bilen på vår plats. Vi fick till och med ut en bit av markisen. När vi gick och tittade på campingen lite senare såg vi att det faktiskt fanns större platser, men de låg längre in på campingen. Den gamla tanten kanske trodde att det var för trångt för oss att köra dit? Det skulle inte ha varit några problem för oss, Lelle har blivit väldigt bra på att manövrera bilen i trånga utrymmen, men det kunde ju inte tanten ha vetat. Man vill ju inte gärna gå runt och leta platser för mycket när regnet vräker ner heller.

Det var häckar runt alla platser. Det tycker jag om, dels får man lite privatliv, dels vet man exakt vart tomtgränsen går.

Campingen var fin, men det fanns inte mycket att göra där. Det var långt att gå in till byn, som såg lite tråkig ut när vi åkte igenom den. Den här campingen passar nog bättre för dem som har husvagn, man behöver ha en bil för att kunna se sig omkring här.

Det fanns ett stort område för tältare, och en tömstation för fasta spillvattentankar. Vi vågade inte åka för nära den, för att vägen hade börjat spolas sönder av regnet.

Ett stort område för lek och spel hade man också gjort i ordning. Jag kan tänka mig att det används lite mer när inte regnet öser ner.

Det fanns en liten sjö på campingen, och vi såg fiskespön bakom en husvagn, så jag tror att det går att fiska där. Om inte annat kan man ta en promenad på stigen runt sjön, det såg riktigt mysigt ut.

Vad gör man på en camping i Belgien när regnet står som spön i backen? Man går till den lilla restaurangen förståss.

I Belgien finns det väldigt många små bryggerier, så det finns många olika ölsorter att prova sig igenom.

Den här campingen hade inte så många olika sorters öl, tyvärr, sa campingvärdinnan. De skulle ta in fler sorter. De hade bara 30 – 35 olika sorter inne nu. Det var nästan så att hon skämdes för det.

Vi provade oss igenom de här sorterna. De var ganska starka, så jag minns inte riktigt vad de smakade. De smakade bättre ju fler vi provade i alla fall.

De här ölflaskorna hittade vi i en affär längs vägen. De var inte så goda, men etiketterna var fina.

Ägg, köpta i Luxemburg. De var färdigkokta till och med. Och stenhårda. Miranda fick dem när vi kom hem, men inte ens hon ville äta dem.

Det enklaste sättet att ha full koll när det regnar är att lägga sig i framrutan. Det kan bli väldigt sövande att lyssna på regnet mot rutan.