Dagen då vi kom till Luxemburg. Det är alltid spännande att prova ett nytt land.

Det fanns ingen gränskontroll mellan Tyskland och Luxemburg vid Trier, där vi åkte in. Vägarna som vi åkte på i Luxemburg var väldigt bra. Det var inga avgifter, det var bara att åka. Skyltningen skulle kunna ha varit bättre, det var väldigt bra att ha en GPS.

Det fanns mycket landsväg, och det är bra. Jag tycker att det känns trevligare än motorväg. Eftersom skicket var så bra gick det smidigt att åka.

Vi visste inget om campingar eller hur saker och ting fungerar i Luxemburg, så vi slog till på en camping tidigt på dagen. Det fanns en stor parkering vid infarten, där man skulle stanna innan man checkade in. Vid receptionen hade de pyntat med tomtar och annat.

Campingen heter Op der Sauer, och ligger nära Diekirch.

GPS: N49°51’55” E6°10’12”

Pris/natt: 19 € för husbil och två personer

Receptionen öppnade inte förrän klockan 16.00, men det fanns bra information på flera språk, som beskrev hur man skulle göra om man kom tidigare. Det fanns en karta där det var markerat vart man skulle stå, men det gick att ställa sig på andra platser också. Vi fick inte plats där de ville ha husbilar, men det var helt ok att ta en annan plats. De platser som var reserverade var markerade med stora skyltar.

Vi åkte alltså in och valde en bra plats, som var både stor och lätt att komma in och ut från. Sedan satte vi oss i bilen och väntade på att receptionen skulle öppna. Det spöregnade och var ganska kallt. Vi hade ju haft över 40 grader varmt i Spanien och Portugal.

Campingen var väldigt välorganiserad. Stora platser, tydliga markeringar, och bra anvisningar. Jag tyckte att det här var en väldigt trevlig camping.

Precis bredvid campingen rinner en liten flod, som folk fiskade i. Jag såg inte att någon fick fisk, men det verkade vara en populär sysselsättning.

Vi funderade på om vi skulle gå in till staden, det skulle ta ca 20 minuter sa grannarna. Vi tog en promenad på campingen först för att se hur vädret utvecklade sig. Det var tur. Regnet övergick i både åska och hagel. I Luxemburg låter det ordentligt om åskan, kan jag lova.

De flesta verkade vilja stå så nära receptionen som möjligt, gräsmattan bortanför oss hade massor av platser kvar. Det fanns ett servicehus med toaletter och dricksvatten där vi stod, dusch fanns bara i det lite större servicehuset vid receptionen. Tvättmaskinen fanns inne i damernas duschrum, och toatömningen fanns inne på herrarnas toalett. Det var lite könsuppdelat på det viset. När jag duschade var det en karl som höll på och tvättade, men det gick att haspa dörren till duschbåset, som tur var.

Lekplatsen var lika välskött som resten av campingen. Det gick folk och pysslade med något hela tiden.

Campingen hade en restaurang med en väldigt blöt uteservering.

Campingens restaurang ”The smugglers inn”, var väldigt populär. Den var så populär så att man var tvungen att boka bord. Här fick jag den största schnitzeln som jag har sett. Smaken var helt ok, men jag har ätit bättre.

Lelle fick en rejäl hamburgare. Det var den största hamburgaren han hade ätit.

Inne på restaurangen var det dämpad belysning, och väldigt mycket folk, men det var ändå mysigt. Servicen var extremt bra, de som jobbade hade full kontroll på allt, verkade det som.

Det fanns piltavla, biljardbord, fotbollsspel och flipperspel.

En rökruta under tak. Härligt. Det rådde inga tvivel om vart man skulle röka.