Mot regionen Zeeland, i sydvästra Holland. Holland är ett väldigt platt land, konstaterade vi. Det fanns mycket åkrar med olika typer av grödor, mest majs och kål, och så en kanal lite här och där. Förutom kanalerna var landskapet ganska tråkigt. Det var lite annorlunda och mysigt med alla kanaler, men i övrigt var det inte så mycket att se.
På grund av erfarenheterna från gårdagens campingletande började vi leta campingar så fort vi kom fram till halvön som utgör Zeeland. Vi började i sydost och fortsatte runt hela kusten. Camping Dishoek hade för smal infart, där kunde vi inte köra in. Strandcamping Valkenisse var full. De Zandput hittade vi inte, koordinaterna stämde inte med GPS:n, och gatan fanns inte i kartboken.
Efter att ha passerat ytterligare ett antal fulla campingar la jag ACSI-katalogen åt sidan. Den fungerar helt enkelt inte i Holland på sommaren. Klockan var bara 12 på dagen, någon camping borde ju ha haft plats. Alltså, fram med BordAtlas istället. I BordAtlas hittade jag Camperpark Zeeland, på norra änden av halvön. 102 platser, 11 meter långa, och platsen var endast till för husbilar. Dit åkte vi, och där fanns det plats, eftersom säsongscamping var förbjudet.
Vi kom fram kl 13.00 ungefär, och det fanns fortfarande platser kvar klockan 21.30. Det är ovanligt i Holland, verkar det som.
Det fanns ett mycket fräscht servicehus, och mycket bra plats för att ta hand om spillvatten, vattenpåfyllning med mera. Utanför ställplatsen fanns en parkering. Vägen in till platsen var stängd med en bom. Man stannade på parkeringen, gick in och tittade vilket platsnummer man ville ha, och betalade med kreditkort i en automat. I automaten skrev man in sitt platsnummer. Man fick ett kort som man laddade med pengar i samma automat. Kortet använde man både för att öppna bommen, betala duschar och tvättmaskiner, och för att fylla färskvatten. Om det var pengar kvar på kortet när man åkte skulle det föras över till det kontonummer man angav. Det fungerade inte för oss, så ställplatsvärden bad oss skicka ett mail när vi kom hem så skulle han lösa det. Eftersom det bara rörde sig om en mindre summa struntade vi i det.
Hela kortbetalningssystemet var uppbyggt så att man skötte sig själv, både in- och utcheckning. Det fanns instruktioner på holländska, tyska och engelska. På platsen närmast infarten hade värden en husbil, han var trevlig och hjälpte gärna till om det behövdes.
Vi betalade ca 20 € för ett dygn utan el, och så laddade vi kortet med pengar så vi kunde tvätta. Tvätten var halvdyr, 6 € / maskin, men då ingick det tvättmedel. Torktumlaren kostade 4 €.
Från bommen och längs med hela ställplatsen gick en huvudgata med skyltar som visade vilka platser som låg på tvärgatorna. Hela platsen var mycket välorganiserad. Allt är kameraövervakat och inhägnat.
Från huvudgatan gick det in små grusvägar, där man kunde köra runt i en U-form. Mellan de olika områdena fanns det höga träd. Platserna var stora och markerades med buskar. Det är inte ofta man får en sådan stor plats på en ställplats. Det gick att stå både längs med träden och i mitten av U-formen. Platserna närmast träden var smala, de andra platserna var riktigt breda.
Parallellt med huvudgatan gick en gångstig genom hela ställplatsen, genom de olika sektionerna. Den ledde fram till servicehuset.
Olivia fick en ny kompis, en hund från Tyskland. De satt och tittade på varandra i över en timme utan att låta eller röra på sig.
Från ställplatsen fanns det grindar som ledde ut på en stor gräsmatta. Korsade man den kom man fram till vattnet. Det gick att bada där, men om man ville ha en fin strand måste man enligt uppgift gå ca 2 kilometer.
Ställplatsen låg precis vid vattnet, Veerse Meer, i naturskyddsområdet De Schotsman. Nära ställplatsen fanns det ett vattensportområde. Det fanns affärer med våtdräkter och dyra kläder, badleksaker med mera. Det fanns även några restauranger och en mobil korv- och hamburgerkiosk.
Det fanns flera olika banor där folk åkte vattenskidor och wakeboard med varierande resultat. Det var kul att se på.
Vi provade givetvis varsin öl på en av restaurangerna. Här har vi en veteöl med hallonsmak. Den var faktiskt riktigt god. Det är den första veteölen som jag har tyckt om.
