På morgonen åkte vi vidare, i vanlig ordning. Vi tankade i Italien. Dieseln var dyr, precis som allt annat i Italien, så vi bestämde oss för att åka snabbaste och enklaste vägen till Österrike. Vi ville ha så plan väg som möjligt, eftersom bromsarna redan hade jobbat så hårt i Großglockner. Vi valde att ta sikte på Brennerpasset.

Vi åkte först mot Treviso, och försökte undvika motorvägarna för att komma lite billigare undan. Det var lite svårt, vägnummer och skyltar stämde inte riktigt med kartboken. Till slut hamnade vi i Trento och E45, där vi tog betalvägen norrut mot Vipiteno, där nästa betalstation var.

I Trento fick vi vår motorvägsbiljett. Vi stoppade in den vid bomstationen i Vipiteno, och fick betala 10.40 €, ca 100 Sek. Vi fick inget kvitto på att vi hade betalat.

Vi åkte över Brennerpasset in i Österrike. Vi hade tänkt betala kontant för att inte göra slut på pengarna i GO-boxen, men vi hamnade i fel fil. GO-boxen fungerade i alla fall, det blippade i den och bommen öppnades. När vi kom hem kollade jag på GO-maut, Österrikes tullsida, där man kan räkna ut vad en viss vägsträcka kostar med olika typer av fordon. Enligt den betalade vi 46.18 € mellan Brennersee och Innsbrück. Inte underligt då att GO-boxen började blippa underligt efter ett tag.

Vägen var bra, ny asfalt, inga branta stigningar, tvåfiligt i båda riktningar. Det fanns många tradare, de fick bara köra 40 km/h, så det tog lite tid.

Det finns en äldre väg bredvid E45, som är gratis. Nästa gång väljer vi nog den istället. När vi närmade oss Schwaz, ca 3 mil öster om Innsbrück och 6 mil från Brenner, började det blippa två gånger i vår GO-box. Enligt instruktionen skulle man kontakta ett GO-boxförsäljningsställe. Vi åkte in på en mack längs motorvägen, tog med boxen in, och frågade vad som var fel. Det visade sig att pengarna höll på att ta slut. 100 € betalade vi innan vi körde in i Österrike, när vi åkte söderut åkte vi på gratis vägar. Pengarna räckte alltså bara till Brennerpasset och lite mindre än 10 mil efter det. Vi hade 35 € kvar, och det skulle precis räcka om vi fortsatte E45 mot nordost ut ur Österrike. Bara för det struntade vi i att övernatta i Österrike som vi hade tänkt, dessutom regnade det, så vi åkte tillbaka in i Tyskland istället.

Väl inne i Tyskland ville vi ha en camping så fort som möjligt, för klockan började bli mycket. Jag hittade en ställplats vid Schliersee i BordAtlas, men det visade sig att vägen dit var extremt dålig, så vi vände. I byn som också hette Schliersee hade vi sett campingskyltar, så vi åkte dit istället.

Campingvärden var extremt trevlig. Han pratade först på tyska, sedan upprepade han samma mening på engelska. På det viset kunde vi lära oss av varandra. På campingen bodde den här andfamiljen. Ungarna var nyfikna och ville gärna vara med när vi parkerade bilen, så campingvärden var med och hjälpte till att hålla reda på dem. Det var viktigt, tyckte han.

Campingen ligger mycket fint vid en sjö med en egen liten strand. Runt sjön finns det berg med vandringsleder. På andra sidan sjön ser man byn Schliersee, som också såg väldigt mysig ut när vi åkte igenom den. Det tog bara 15 minuter att gå dit, men vi var trötta och lite frusna i regnet. Det hade ju varit över 30 grader varmt i Italien, så regnet var både skönt och kallt.

På campingen fanns platser både på grus och gräs. Eftersom det hade regnat en del i den delen av landet tyckte värden att det var bäst att vi som hade tung bil stod på gruset, och det höll vi med om. Dessutom fick vi sjöutsikt. Platsen var inte så stor på bredden, men vi fick gott och väl plats.

Camping Lido är ingen stor camping, den var liten och mysig, precis som det ska vara. Servicehuset var helt nybyggt och mycket fräscht. Duschen kostade mynt. Det finns en liten restaurang på campingen, som hade öppet till kl 20.00.

Priset för en natt, 45.30 €:

• 3 personer á 7 €: 21 €
• Husbil: 13 €
• Ström + förbrukning: 4.30 €
• Turistskatt, 3 personer á 2 €: 6 €
• Sopavgift: 1 €

Det var alltså ingen billig camping.

Från bilen hade vi utsikt över sjön, bergen och en del av byn.

Det var mycket bra ordnat med väg till spillvattentömning och färskvattenpåfyllning. Det fanns mycket gott om plats för att kunna köra ända fram till servicehuset.

Campingens egen badstrand bestod av en blandning av gräs, grus och sand. Jag står precis vid vattenbrynet och tar bilden upp mot campingen.