I min kartbok finns vissa sevärdheter utmärkta. Jag ville se Donau, och hittade en plats i kartboken som hette Donau durchbruch. Vi hade ingen aning om vad det var, men enligt BordAtlas fanns det en ställplats i närheten, i staden Kelheim, så vi åkte dit. Det visade sig vara en lyckoträff.

Staden Kelheim såg vi inte så mycket av. Det var en lite större och nyare stad än de städer vi hade passerat längs vägen, men det finns äldre delar också, som man inte såg från vägen. Enligt broschyrer som jag hittade ska det finnas många historiska byggnader och museum att titta på.

Mitt i stan fanns den här bron, där man åkte över Donau. På andra sidan bron hittade vi ställplatsen. Det var inte svårt att hitta dit, det var ordentligt skyltat.

Även framme vid ställplatsen var det bra information, men bara på tyska. Man betalade 60 € / natt, så det var inte alls dyrt. Annars brukar ju priset stiga ju närmare en sevärdhet man kommer.

Det fanns både toa- och spillvattentömning på ställplatsen. Kranen i mitten var för färskvatten, men det kanske inte är att rekommendera. Vem vet vart den slangen har varit? Det fanns även vanliga toaletter som man fick använda.

Själva platsen var en stor grusplan. Det var stora platser, så en stor bil är inget problem. I sidled var det trängre, man står tätt som på en vanlig parkering.

Bredvid ställplatsen, till vänster i bild, fanns det en gräsmatta där det också stog folk. Vi började prata med en av tyskarna som stog där, och han sa att det var idiotiskt att stå på ställplatsen med grus och trängsel, och dessutom betala för det, när man kunde stå gratis på gräs och med ytor istället. På gräset fick man stå i tre dygn utan att någon sa något.

Vi funderade inte länge innan vi flyttade från ställplatsen till gräsmattan. Det fanns bara fördelar med det. Gräs, utrymme, skugga, utsikt över Donau från fönstret, gratis. I och för sig hade vi redan betalat ställplatsen, men ändå.

Från vår fricamping såg vi Befreiungshalle, som byggdes på 1800-talet till minne av kriget mot Napoleon.

Vi gick en promenad längs Donau för att hitta vad durchbruch var. En liten bit från ställplatsen fanns det en liten brygga för färjor och ett par stånd där de sålde öl och souvenirer. Det visade sig att Donau durchbruch var en bit bort, det gick att cykla eller gå, men vi bestämde oss för att ta båten.

Båtresan var inte så dyr, och då skulle vi få se både Donau från rätt sida, alltså från vattnet, och ett kloster. Vi köpte en familjebiljett, tur och retur för 27 €.

Båten var inte så stor. Det gick ett par båtar fram och tillbaka mellan ställplatsen och klostret. Det gick även att åka på en längre båtresa. Det tar 40 minuter att åka uppströms till klostret, och 20 minuter tillbaka, när man åker nedströms. Donau strömmade mycket där.

Ölförsäljning på parkeringen ser man inte så ofta i Sverige.

På en gång när båten la ut började ölförsäljningen ombord. Ölen de sålde var givetvis från Weltenburger kloster, eftersom det var dit vi var på väg. Det visade sig vara världens äldsta klosterölbryggeri, vi hade ingen aning om att det låg precis där, så det var kul. Två sevärdheter på samma dag.

Vi passerade många stenar och klippor på vägen. En speakerröst berättade vad vi såg. Den här stenen är Napoleons väska, som han glömde eftersom han hade så bråttom att fly efter ett nederlag.

Det fanns en hel del gamla byggnader längs vägen, de äldsta delarna på de här byggnaderna var från 1400-talet.

Många fina klippor passerade vi.

På den här klippan kan man se hur höga vattennivåerna har varit. Nedanför den går det en cykelväg, för dem som hellre cyklar än åker båt.

I den här klippan satt det 65 järnringar, som användes av de som färdades på floden innan det fanns motorer. Pga den starka strömmen fick de använda båtshakar för att dra sig uppströms, förbi klipporna.

Donau durchbruch. Så här ser det ut. Här är floden bara 80 meter bred, men kan vara upp till 20 meter djup. Det är den smalaste och djupaste delen av Bayerska Donau. När det strömmar som mest når vattnet hastigheter på upp till 2,5 meter / sekund.

Mitt på klippväggen fanns det en staty, som föreställer Heilige Nepomuk. Han bodde i Prag och blev helgon för vatten och broar.

Klipporna försvann när vi började närma oss Weltenburger kloster.

Fotbad i Donau.

Weltenburger kloster. Det mesta var renoverat, men det fanns några gamla delar också.

Här har vi världens äldsta klosterölbryggeri.

På innergården fanns det mat, dryck och souvenirförsäljning. Och många turister.

Vi var tvungna att prova ölen igen, när vi ändå var där. Vid ett bord en bit bort satt det ett par munkar och provade ölen, men jag vågade inte ta kort på dem.

På väg tillbaka till båten såg vi en nunna.

En av båtarna hette  till och med Weltenburg.