Efter besöket vid Gedenkstätte Bergen-Belsen kände vi oss ganska… utmattade, tror jag är rätt ord. Tomma, avslagna, tankfulla, tysta…

Vi var ju ändå tvungna att fortsätta mot nästa mål, så jag letade reda på en camping, återigen i ACSI-katalogen, programmerade Kate, och lät henne sköta navigeringen.

Ju längre söderut vi kom desto mer kuperad blev terrängen. På vissa sträckor var det riktigt vacker natur.

Vi hittade vår camping, Campingplatz Braunlage. Den ligger mitt i nationalparken Harz. Det ska finnas fina vandringsleder runt omkring campingen, men vi ville mest sitta stilla och fundera över dagens händelser i koncentrationslägret.

Campingen ligger mycket fint. Enligt ACSI finns det 200 platser, enligt hemsidan 250. När vi kom fram kl 17.00 var receptionen stängd, men det fanns en ringklocka utanför, så vi ringde på den, och efter en stund kom campingvärden och checkade in oss. Samma sak dagen efter när vi skulle åka.

Det var mycket holländare på campingen, vilket kan förklaras av att campingägarna var holländare. De pratade ganska bra engelska, och var trevliga och serviceinriktade. Jag gick därifrån med väldigt många turistbroschyrer. Det finns tydligen både vattenland, mountainbikepark, en monster-roller ner för ett berg, linbanor, skidliftar och allt möjligt runt campingen. Och droppstensgrottor. Mer om dem i nästa inlägg.

Vi betalade totalt 32.02 € för en natt:

• 3 personer: 15.90 €
• Plats för bilen: 5.50 €
• Umweltpauschale (ingen aning om vad det är): 1.50 €
• Ström: 1.20 €
• Strömförbrukning 2.2 kw: 1.32 €
• Turistskatt, 3 personer: 6.60 €

Endast kontant betalning, precis som på många andra platser i Tyskland. Till skillnad mot i Sverige har man egentligen ingen aning om vad campingen kostar förrän man har betalat. Står det 200 kr i katalogen här så kostar det 200 kr, så är det inte i Tyskland.

För att hitta dit kan man åka A7 till Göttingen, sedan väg 27 mot Braunlage. Vi kom på A395 från Braunschweig, sedan väg 4 mot Braunlage.

Ägarna bodde på campingen. De hade ett litet mini-zoo där småbarn kunde få klappa djuren. På helgerna hade de öppet i restaurangen, men den var stängd på vardagar.

Platserna varierade mycket i storlek. När vi checkade in kollade han vad vi kom med för fordon, sedan blev vi tilldelade en plats i passande storlek. Folk med små bilar blev tilldelade små platser, och tvärtom. Det var inte så dumt, faktiskt. På det viset såg han ju till att alla fick plats.

Hela campingen var uppbyggd i flera etapper, med trappor mellan som ledde ner till servicehuset. Eller upp, beroende på var man befann sig.

Hela servicehuset var mycket fräscht, i köket var det ordentliga diskbänkar av trä. Duschar var gratis.

Runt campingen fanns det mycket skog och vandringsleder.