En mycket hemsk dag.

Det här är ett svårt inlägg att skriva, för jag kan inte hitta orden som behövs för att beskriva känslorna som jag fick av det jag såg.

Dag 5 på resan är uppdelad i två delar, det känns inte som att det passar att skriva om campingar och koncentrationsläger på samma sida.

Gedenkstätte Bergen-Belsen. Vad kan jag skriva? Jag blev stum. Man tror att man är förberedd, men det är man inte. Inte på något sett. Det går inte att förstå om man inte har varit där och gått på den marken. Av koncentrationslägret finns inget kvar, det man ser är massgravar, fler massgravar, en personlig gravsten, och fler massgravar. Och minnesmonument. Det finns en permanent utställning med bilder och filmer också.

Detta är en plats som många skulle behöva besöka. Det är otäckt, det går inte riktigt att få in i huvudet att det kan ligga så många människor som har dött på grund av andra människors ondska på ett och samma ställe. Enligt ett monument ligger minst 50.000 personer där, enligt den officiella hemsidan kan det vara så många som 70.000 människor. Man får en konstig känsla av död i hela kroppen när man går omkring bland dem. Man känner nästan deras ångest och smärta i kroppen.

På flera monument och stenar finns texten ”Aldrig mer”, på olika språk. Och ändå fortsätter folk att ha ihjäl dem som inte är lika dem själva, på flera platser i världen.

När jag gick omkring på området kände jag både en stor vördnad och en stor sorg.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det finns tillräckligt många människor som har tillräckligt mycket vett för att vi ska kunna se till att något sådant här aldrig händer igen.

Ett besök i Bergen-Belsen är bra att starta i huvudbyggnaden, där det finns en reception med engelsktalande personal som lämnar ut information och kartor. Där finns även en stor utställning med foton från lägret, och information om vilka som var där. Många av bilderna var mycket hemska. Man kunde också se filmsnuttar där de intervjuade överlevande. Det fanns även lite personliga ägodelar som man hade hittat. Det mesta var borta, eftersom lägret brändes ner efter krigsslutet.

Kartan här ovanför visar antalet läger för krigsfångar som fanns i Tyskland och länderna runt omkring. Om man tänker på hur många som dog bara i Bergen-Belsen, ger det en ännu mer skrämmande bild.

På väg ut från utställningen går man genom den här gången ut mot gravplatserna och minnesmonumenten. Precis bredvid lägret ligger det ett militärt övningsområde. När vi var där hade de övningar med granater eller något, det smällde hela tiden. Det gjorde besöket ännu mer effektfullt. Det kändes i magen att gå mellan murarna och höra smällarna, kan jag lova.

Gräsmattan är huvudgatan genom lägret. När lägret fanns där fanns det inget gräs, det var jord och lera, sjukdomar och bakterier. Här fanns även dessa kartor över lägret, där huvudgatan bara var ett smalt streck. När man såg det kunde man förstå hur stort lägret hade varit.

Massgravarna var numera övervuxna med gräs och blommor, och framför var det uthugget i sten hur många som vilade där.

Den största graven vi såg var viloplats för 5000 personer, som inte hade gått att identifiera.

En äng med massgravar så långt man såg. Jag kan inte förstå hur det kan kännas värdigt att människor ligger i massgravar, men det gjorde det. Det fanns värdighet och vördnad i luften på något vis. Och en väldig massa sorg, givetvis.

Det fanns även personliga gravstenar utspridda över området. Det var ett fåtal personer som var identifierade med namn, och de har fått egna gravar.

I Bergen-Belsen vilar Anne Frank och hennes syster, som dog under sin tid i lägret.

Några av de oidentifierade kropparna har fått egna gravar, jag vet inte varför. Här vilar ”Ein unbekannter Toter”, en okänd död.

Det stora gravmonumentet är verkligen stort. Lelle och Miranda står precis till vänster om det. Bakom monumentet fanns en mur där det var uthuggna meningar på många olika språk.

När man besöker Bergen-Belsen finns det en hel del regler man måste följa, bland annat:

• Eftersom det är en gravplats måste man uppföra sig med värdighet
• Man får inte ha kläder med vissa politiska symboler
• Hundar är inte tillåtna, med undantag för ledarhundar
• Cyklar, roller-blades osv är inte tillåtet
• Rökning sker bara på anvisade platser

Om man bryter mot reglerna har personalen rätt att portförbjuda personen.

Mer information finns här, på både tyska och engelska: Gedenkstätte Bergen-Belsen

Om du vill besöka Bergen-Belsen med husbil, passar det bäst att komma tidigt på morgonen, som vi gjorde, för parkeringen är inte så stor. Med lite felparkering fungerar det. Vi fick inte parkera på de stora platserna, för det skulle komma flera bussar den dagen.

Entré är gratis.

Det är lätt att hitta dit. Man åker A7 söderut från Hamburg, svänger av autobahn mot Bergen, därifrån finns det skyltar.

Vi campade på Camping Sonnenberg (finns i föregående inlägg), ca 2 mil från lägret.