Efter Vansbrobesöket var det meningen att vi skulle åka hem, så vi körde mot Ludvika. Ca 3 mil före Ludvika längs väg 247, närmade vi oss Hedtjärn, och det började suga i fisketarmen. Vi hade ju faktiskt inte fiskat så mycket under semestern, och i Österdalälven fick vi inget, så vi råkade svänga in på skogscampingen vid Hedtjärn.
För att campa vid Hedtjärn / Sottjärn måste man lösa fiskekort. Det räcker om en i familjen löser kort, men vi ville fiska allihop, så vi köpte varsitt. Automaten finns på platsen, man betalar kontant. Allt sköts av Grangärde Fiske.
Vi hittade en plats en liten bit bort från de andra, för det var en hel del hundar där, och vi ville kunna ha katten ute.
Där borta står de andra. Många som är där verkar känna igen varandra, och många tog sig en öl eller fem på dagen.
Vägen in till campingplatsen. Den är inte alls svår att hitta, stora vägen går på ena sidan om sjön, och campingen är på andra sidan. Det finns skyltar vid vägen.
Det är fint att stå vid Hedtjärn. Skogen är fin, sjön är liten och fin, och det går bra att fiska. Det finns en handikappbrygga, men den brukar vara upptagen. Hela platsen är förhållandevis bra skött.
På platsen finns en sopstation, toatömning för husbilar, och dass. Det finns inget färskvatten.
Vår bil längst till vänster, en stor grillplats, vägen till Sottjärn och ett dass.
Vid sottjärn finns det en ordentlig koja att ta skydd i om det regnar.
Stugan är öppen mot sjön och har en egen grillplats.
Sottjärn. I den får man bara fiska med fluga.
Där man betalar hittade vi ett svalbo i taket.
Vi såg när ungarna fick mat.
En mycket hungrig liten svala.
Eftersom vi ville fiska allihop, och bara har ett flugspö, fiskade vi i Hedtjärn. Den ligger precis vid campingen.
Runt Hedtjärn finns det iordninggjorda platser med bryggor och lite skydd.
Lelle och Miranda fick varsin liten Regnbåge, jag fick ingenting.
Miranda tränade på att rensa fisk. Hon börjar bli riktigt bra på det, särskilt med tanke på att hon inte vågade ta i dem för ett par år sedan.
Jag funderade på varför man alltid har för liten handväska. Trots att jag bytte till den stora väskan gick det inte att stänga den.
Olivia var promenad- och klättersugen.
Här får trädet sig en rejäl omgång.
På promenad i skogen.
Jag hittade en björk med väldigt mycket lav.
Vi hittade tallört, en växt som inte har något klorofyll.
Fint ställe, har aldrig varit där men vi ska nog ta oss en sväng dit. Tack!