Varken jag eller Lelle är troende. Ingen av oss tror på någon av de befintliga religionerna, åtminstone. För oss var de heliga källorna i Lourdes ett turistmål, en sevärdhet.

Jag känner ändå en väldig respekt för de miljontals pilgrimer som vallfärdar dit varje år. Vissa gör det för att de har en stark tro på gud, och vill stå på helig mark. Andra är svårt sjuka eller döende, och tror att vattnet i källorna kan bota dem.

Det finns säkert väldigt många anledningar till att människor besöker den här platsen, där man inom katolska kyrkan tror att Jungfru Maria uppenbarade sig för en 14-årig bondflicka i mitten av 1800-talet. I samband med uppenbarelsen sprang det fram en källa med helande vatten i en grotta.

Vi gjorde som campingägaren hade sagt, vi följde den lilla stigen från campingen och ner mot byn. Det var ca 1,5 kilometer att gå. Dit var det enkelt, det var nedförsbacke hela vägen, det var värre att gå tillbaka sedan.

Det första vi såg när vi kom fram var en stor helikopter, som var beväpnad. Vi såg även flera låsta grindar. Det finns 10 grindar in till området runt källan och kyrkorna, men bara tre var öppna. Vid de öppna grindarna stod det beväpnade vakter.

Det hade inte gått så lång tid sedan terrordådet i Nice, då en man körde en lastbil in i folkmassan så att många dog. I Lourdes var de extra rädda för attentat, dels för att det är en väldigt viktig plats för katolska kyrkan, dels för att det samlas väldigt mycket folk där. Ett attentat i Lourdes skulle vara effektfullt. Dessutom ligger Lourdes i Frankrike, som har varit väldigt utsatt. All denna bevakning och misstänksamhet gav mig en underlig känsla.

Från området såg man den gamla borgen, som nu är museum, vaka över staden.

Området var stort. Det tog en stund att ta sig genom grindarna och bort till själva källan, som ligger i berget under kyrkan.

Det fanns olika statyer och monument över hela området. De flesta föreställde Jungfru Maria.

Mitt genom området rinner en flod. Det fanns stora skyltar där som talade om att det var livsfarligt att bada, på grund av det forsande vattnet.

På andra sidan floden ser man den delen av källan som man får bada i. För att få bada var man tvungen att boka tid i förväg. Det gjorde inte vi, vi lät dem som trodde på mirakel stå i kö vid tidsbokningen i fred.

Kyrkan som är byggd ovanpå grottan där Jungfru Maria uppenbarade sig var väldigt stor.

Här står /sitter folk i kö för att få komma fram och röra vid grottans vägg. Det fanns en hel del personal där, som kunde ta hand om besökarna. Många blev så rörda av att få känna på grottans vägg, eller att till och med få kyssa väggen, så att de föll ihop och grät. De hjälptes därifrån av vänner eller personal.

Här är kyrkans gavel. Den var väldigt utsmyckad, både med guld och med målningar.

Här är vägen upp till den övre delen av kyrkan. Det var ett uppehåll mellan två mässor just då, så vi passade på att titta när det inte var så mycket folk där. Det kändes liksom fel att störa pilgrimerna alltför mycket.

Från vägen upp mot kyrkan såg vi ett mycket modernare kapell, där de också höll mässor med jämna mellanrum. Precis nedanför oss såg vi kranar där man kunde få källvatten.

Jag tycker om såna här byggnader. Hela kyrkan var extremt vacker, med alla valv, stenar och krusiduller.

Det fanns flera kapell i olika storlek i kyrkan, det här är ett av de större. Man fick inte fota med blixt, för att inte störa dem som bad där framme.

Det fanns många präster, munkar och nunnor på området. Att få sina barn välsignade verkade vara populärt.

I Lourdes tar man emot över 100 000 sjuka varje år. De får bo gratis, och de besöker källan i hopp om att bli friska. 450 stycken anställda tar hand om dem, och verksamheten kostar ca 800 miljoner kr varje år. Man får inga pengar av franska staten, och inga pengar av Vatikanen. Hela verksamheten bekostas av försäljning av vaxljus, kollekt vid mässor och av testamenten.

Det fanns vaxljus i olika färger och i olika storlekar att köpa på området. På bilden har vi den blå avdelningen.

Så, här är vi framme vid den lite mindre heliga delen av källan. För att vi turister, och dem som inte var riktigt lika mycket troende som pilgrimerna, skulle få vår del av vattnet, hade de satt upp små kranar i en lång rad, där man kunde dricka vatten från källan. Här kunde man även fylla på vatten i små flaskor eller i stora dunkar om man ville ta med sig vattnet hem.

Jag hade gått och koncentrerat mig på att respektera pilgrimer och troende hela dagen, men här brast koncentrationen. Jag är ju bara människa. Mitt i alltihop utbrast jag, högt och tydligt, både ”holy shit” och ”holy cow”. Sedan skämdes jag och skärpte mig igen.

På väg ut från området, mot stan, passerade vi flera olika statyer och kors.

På håll såg vi den lite nyare delen av Lourdes. Vi var på väg mot den gamla delen, som låg precis utanför området. Lourdes är ingen stor stad, 2008 bodde det drygt 15 000 personer där, enligt Wikipedia.

På andra sidan bron började det. En himla massa hotell, restauranger, barer och souvenirbutiker.

Där framme har vi det obligatoriska turisttåget också. Det körde aldrig in på helig mark, som tur var, tåget fick vackert vända utanför.

Fler hotell, och fler restauranger. Den lilla gatan var faktiskt ganska vältrafikerad. Det kom till och med en stor husbil åkande på den. Det är inget som jag skulle rekommendera.

En typisk souvenirbutik i Lourdes. Vattendunkar, vattenflaskor, vykort, kylskåpsmagneter föreställande Jungfru Maria, Maria-statyer, silversmycken med Maria, muggar med Jungfru Maria, t-shirts…

Det var en häftig upplevelse att få se den här platsen.

Om någon vill åka till Lourdes, kan jag verkligen rekommendera den campingen som vi stod på, La Forét. Det finns en till camping några hundra meter närmare stan, som också såg trevlig ut.

När vi kom tillbaka till campingen beställde vi en grillad kyckling i receptionen. Man var tvungen att beställa i god tid, för de grillade bara på beställning. Ca två timmar tog det. Dyrt var det också, 12 €, men det var en av de saftigaste och godaste kycklingar som jag har ätit.