Dagen då vi kom tillbaka till Sverige. Det är faktiskt skönt att köra över gränsen när man har varit borta i en månad. Här kan vi både språket och kulturen, och det gör allt så mycket enklare. Det är samtidigt lite vemodigt, eftersom man vet att resan närmar sig sitt slut.

Öresundsbron. Vi närmar oss gränsen på riktigt. Härligt men vemodigt. Jag skulle ha kunnat resa några månader till.

På svenska sidan kör man igenom betalstationen. Det finns stora skyltar i god tid före, så det är väldigt enkelt att se vilken fil man ska ligga i. Eftersom vi har lång bil och brobizz behövde vi bara hålla till höger. Smidigt och bra.

Vi ”råkade” köra i fel fil ändå, vi valde tull-filen. Där var det ingen kö. Några tulltjänstemän fanns det inte heller, så det var bara att åka igenom bommen.

Vi kom fram till ställplatsen i Lundåkrahamnen utanför Landskrona när klockan var ca 14.00. Det var tur att vi var tidiga, för det fanns inte många platser kvar. Många (särskilt svenskar) använder ställplatsen som en campingplats, och står där en längre tid, såg det ut som. Man bör komma tidigt, kl. 19.00 var det fullt.

Fördelen med den här ställplatsen är att man kan åka in och ta en plats, och sedan gå tillbaka till hamnkontoret och betala om man hittar en plats som passar.

Betalar gör man med kort i en automat på väggen. De flesta betalkort fungerar.

Pris: 150 Kr/dygn.

Platsen är öppen till kl. 22.00, sedan låser de bommen. Man får en kod så att man kan köra ut om det behövs.

Det finns dusch och toalett i en barack, och toatömning, spillvattentömning och färskvatten på platsen.

Vägen mellan ställplatsen och hamnkontoret. Det finns ett litet sommarstugeområde där.

Vissa av platserna är små, andra är större. Ju längre in på området man åker, desto längre är platserna. På bredden är platserna inte så stora, det ska få plats en bil mellan oss och Concorden.

Man står fint med utsikt över småbåtshamnen. Om sikten är klar ser man över till Danmark. Om man tittar åt fel håll ser man industrihamnen.

Platserna är numrerade, och det är bra. Det blir lite lättare att se vart det är tänkt att man ska parkera då.

I slutet av ställplatsen finns det extra platser för husbilar. Underlaget är en blandning av grus och sand. Det här är ställplatsens största problem. Den här parkringen används även av en surfklubb. Människorna som hade personbilar där gjorde sitt bästa för att visa sitt missnöje över att det fanns husbilar. De gasade, sladdade och sprutade så mycket grus som möjligt på husbilarna som stod där. Vi, som stod på gräset en liten bit bort, hade damm i hela bilen från buskörningen. En del av vägen in på ställplatsen är asfalterad, resten är grus, och där krypkörde de en bit, rivstartade och sladdade och sprutade upp grus på husbilarna.

Utsikt över småbåtshamnen och ställplatsen.

Det finns en badbrygga precis bredvid ställplatsen, men vädret var inte så lockande. Det finns ingen strand vid badbryggan, men det finns en vid surfklubben.

Vid surfklubben var det full aktivitet till sent på kvällen. Det var massor av folk som flög omkring på vattnet.

I väntan på att restaurangen vid hamnen skulle börja servera mat, köpte vi varsin öl. Det var ett riktigt mysigt ställe.

Vi beställde varsin entrecote. Det var väldigt bra mat i den restaurangen, och trevligt folk som jobbade där. Det märktes att vi var tillbaka i Sverige igen när vi fick notan. 637 kr för mat och varsin öl.

Jag lyckades nästan få till ett kort på en av krabborna som fanns i vattnet.

På kvällen såg vi ett oväder komma in från havet. Det åskade och blixtrade över hela himlen. Det tog ett tag innan regnet kom, så vi stog kvar ute och tittade en stund.

Här har vi ovädret precis över bilen, men det kom fortfarande inget regn.

När regnet kom försvann utsikten. Det vräkte ner, så vi såg ingenting genom fönstret på bilen. Det var väl vädrets sätt att hälsa oss välkomna till Sverige igen.