Nu har jag fyllt på med fler händelser och resmål från semestern, men eftersom jag daterar dem varefter de hände och när vi kom fram så hamnar de längre ner i bloggen.

Det är bara att bläddra neråt för den som vill läsa. Eller varför inte kolla in från A till Ö, som ligger som en liten flik här ovanför.

Nästa gång vi reser vet jag inte hur jag ska göra med bloggandet, om jag ska göra som nu och vänta tills vi är hemma, eller om jag ska skriva under tiden vi åker. Att skriva att jag är bortrest är väl som att skicka en inbjudan till alla tjuvar? Visserligen har vi folk som håller koll på lägenheten, men ändå. Jag kanske bara är orolig i onödan i vanlig ordning, men man vet ju aldrig.

I vilket fall som helst är jag hemma nu och tycker synd om mig själv, kroppen känns som om den har blivit körd i en stenkross, näsan rinner fast den är täppt, ögonen rinner, och temperaturen åker upp och ner som en jo-jo. Från 37,8 till 35,3 till 37,9. Blä! Tur att jag har ostbågar hemma.